fbpx

Livshornets tankar om Detroit: Become Human

Den 25 maj släpps spelet Detroit: Become Human.

För den som har missat vad det är för spel, så är Detroit: Become Human utvecklat av spelstudion Quantic Dream, som även ligger bakom Heavy Rain och Beyond: Two Souls.

I Detroit: Become Human spelar vi som de tre androiderna Kara, Connor och Markus. Alla tre har olika bakgrunder och mål och tillsammans med dem kommer vi att ställas emot olika valmöjligheter.

Igår släpptes en demo till spelet och i den får vi följa en av androiderna.

Det här är Livshornets tankar om upplevelsen.

Aleksandars positiva tankar
Quantic Dream med David Cage har genom åren skapat en liten speciell plats i mitt gamerhjärta. Jag ser alltid fram emot deras spel även om jag har problem med dem. De försöker med alla medel som finns att skapa känslor hos spelaren och ibland lyckas de riktigt bra och ibland mindre bra. Det är bäst när de emotionella momenten känns mer naturliga än artificiella och det är något jag har märkt överlag är svårt att lyckas med i ett spel med flera valmöjligheter. Men när de väl lyckas gör de det med bravur. Heavy Rain har några sådana moment likaså Beyond: Two Souls och även om de inte var rakt igenom bra så var de absolut värda att spela igenom för de momenten.

Första gången jag fick ta del av Detroid: Become Human blev jag direkt intresserad och nu när spelet börjar närma sig release känner jag av det suget mer och mer. Det är perfekt tillfälle att släppa ett demo på Playstation Store. För mig är det ett gott tecken på att spelskaparna verkligen tror på spelet. Ungefär i samma klass som att Santa Monica tillåter recensioner att komma ut innan God of War släpptes.

Och ja, testversionen visade mig verkligen att det är en otroligt intressant och välgjort spel med otroligt omspelningsvärde. Trots att jag redan fått ta del av denna sekvens i form av trailers känns det helt annorlunda att själv spela det. Det är först nu som jag inser hur underhållande den här sekvensen faktiskt är i spelform. Grunden påminner extremt mycket om Quantic Dreams andra spel, men rörelsen på karaktärerna och interaktionerna känns mycket mer polerad. Det finns mycket olika objekt och personer att interagera med och dessa interaktioner förändrar ens valmöjligheter i framtida situationer. Efter mitt första slut, som jag var okej med, valde jag att spela om för att se om jag kunde lyckas få ett annat och med små (och realistiska) medel lyckas jag få ett “bättre” slut. Det är helt galet att en så pass kort sekvens har sex olika potentiella slut och att alla påverkar spelet på olika sätt.

Det känns verkligen som att detta kan bli David Cages mest förfinade spelupplevelse och jag hoppas att resten av spelet kan hålla den här nivån av kvalité. För då kommer det bli ett enastående spel.

Alexanders förhoppningsfulla tankar

Det är få gånger en så kort sekvens sålt mig på ett spel så snabbt. Jag vet ärligt talat inte om det funnits någon annan gång där jag gått från ”inte jätteintresserad” till ”det här måste jag spela” på mindre än en halvtimme.

Sedan 2016 har Detroit: Become Human funnits i mitt bakhuvud, men jag har inte tänkt jättemycket på det, annat än ett ”Det här verkar lite coolt” varje gång en ny trailer och annat dykt upp.

Tills jag testade demot idag, då.

Premissen i den korta spelsekvens som släpptes på Playstation Store idag är enkel: Ett gisslandrama har brutit ut i en lägenhet i Detroit, där en android har skjutit ihjäl en man och tagit mannens dotter som gisslan. Du axlar rollen som en android-polis vid namn Connor, som ska reda ut vad som har hänt och lösa situationen, gärna på ett så fredligt sätt som möjligt.

Man kan säga att upplägget påminner lite om en av mina favoritfilmer, Blade Runner, vilket alltid är en bra jämförelse. Många teman återkommer, så som mänsklighet hos artificiella människor, diskriminering mot dessa, huruvida en android är ett verktyg eller en familjemedlem, osv. Dessutom är det samma urläckra ”cyberpunkstad i mörker”-tema, även om Blade Runner-världen är mer nedgången och sliten.

Trots att sekvensen är mycket kort har den ett stort djup, då man måste fatta många beslut om Connors agerande (exempelvis vilken attityd han har i förhandlingen och om han börjar förhandla direkt eller samlar informaiton först) i gisslandramat, som kan sluta på flera olika sätt. Är du inte helt nöjd första gången, eller bara vill se alla möjliga utfall, kan du spela om scenen en gång till och göra nya val.

De många valen (som för en gångs skull är mer dynamiska än ”Trycker du triangel eller fyrkant?”) och fantastiska temat, i kombination med urläcker grafik och rolig spelmekanik (så som att undersöka brottsplatser och rekonstruera brotten för att hitta nya ledtrådar) gör demot av Detroit: Become Human till en fantastisk liten upplevelse. Kan det slutgiltiga spelet hålla samma kvalitet med sina tre parallella handlingar kommer det bli otroligt.

Isabells något hypade tankar

Jag vet inte ens vart jag ska börja.

Jag har inte spelat Quantic Dream’s tidigare spel och jag hade inga direkt stora förväntningar på Detroit: Become Human, men efter det här demot sätter jag mig längst fram i hype-tåget.

Det är detaljrikt. 

Känslosamt.

Och det här demot var en fantastisk upplevelse som fångade mig som spelare med en gång.

Det finns inte många spel jag ser fram emot under det här året.

Men Detroit: Become Human blev ett av de få som jag måste spela nu.

Jävlar anamma.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *